12 aug 0p.dagen.
vaknade kl.04.00 drack lite the och sen in i duchen och skrubba av sej.
kl.05.00 smög jag in till barnen och pussade dom hej då medans de sov, usch det var det jobbigaste jag har varit med om.
Tänkte att jag hoppas jag överlever op och få komma hem till mina älsklingar, några tårar kom oxå.
Sen var det bara att gå till tunnelbanan och åka iväg till sjukan, jag hade sagt till maken att jag ville åka in själv för han kunnde ändå inte följa med in till avd och det hade varit för jobbigt och säga hej då.
Kom lite tidigare till st:göran så satt utanför och funderade,var nervös men samtidigt spänande!
Nu skulle det äntligen bli av!!
Åkte upp till avd och fick kläder att byta om till Sjukhusets sexigaste kläder ;)
Fick ett skåp och låsa in mina saker.
Sen satt jag i deras gemensama rum och tittade på tv och fick jag antibiotika.
kl.7.10 blev jag hämtad för att åka ner till op avd.
Jag var nr 1 att bli op.
Fick ligga på en säng och fick dropp och fick träffa lite folk.
Sen blev jag in rullad till op salen, fick dricka en flaska som tog bort magsaften i magen.
vidrigt var det.
Sen fick jag visa hur de skulle ta bort mina höraparater och hur man stänger av dom.
Sen kom en av kirurgen och frågade hur det kändes och jag sa att det kändes nervös och pirrigt.
Då sa han : ta det lungt det ska gå bra och vi ska ta hand om det.
Då kände jag mej så lugn för han var så varm och trygg så det kändes så bra, sen var det bara att somna och låta dom göra jobbet.
Dom väckte mej och sen blev jag in rullad till intensiv avd.
När jag vaknade till ordentligt så tänkte jag: gud vad har jag gjort! men sen på en gång tänkte jag, nä gjort är gjort och det ska bli bra!! och det är försent att ångra mej nu!!
Jag somnade då och då, hade dropp och fick smärtstilla när jag behövde det, mådde si och sådär.
Fick inte dricka något eller äta men fick en flaska och kunna spraya munen.
Fick en flaska med en slang i, som jag skulle blåsa i 10 gånger en gång i timmen så att lungorna inte kollapsade,det skulle jag göra tills den dan jag blev utskriven.
Fick ringa några gånger hem och prata med familjen, det kändes skönt.
Sen kom kirurgen till avd och sa det gick jätte bra!!
Då släppte all oro och jag kunde känna att jag hade gjort rätt och nu kunde jag slappna av..
Jag låg på intensiv avd till kl.21 och blev förflyttad till natt avd.
De ville ha koll på mej så de kunde ge mej smärtstilla,mm.
Jag hade en egen jätte bra natt sköterska, han var kanon!!
Vaknade flera gånger på natten och sov sådär.
Vid sju tiden på morgonen (den 13 aug) kom han och väckte mej och så godmorgon idag börjar ditt nya liv och det känns så skönt!!
Nu blev man in rullad tillbaks till intensiven och fick ligga där en stund innan man fick komma in till avd och all personal var så gulliga och önskade en lycka till!!
På avd fick jag vatten och saft och de sa att 2dl ska ta 40 minuter att dricka och inte fortare,
när de kom in gen efter en och en halvtimme och jag hade halva glaset kvar så sa de nu måste du forsätta och dricka.
Sjukgymnasten kom och pratade och hjälpte mej upp isäng för att börja gå små promonader, det är viktigt att man går små promonader och rör på fötterna isängen så man inte får blodpropp.
Fick soppa till lunch men den var inte så god, fick lite imej.
Vid 15 tiden kom äntligen barnen och manen!! det var härligt!!!
sen kom mina föräldrar och hälsade på.
Dottern har tyckt det har varit jobbigt sen dan innan, jag åkte in och har varit ledsen flera gånger att jag skulle op mej och när hon såg mej så var hon ledsen och tyckte det var jobbigt och se mej isängen medans sonen frågade vad alla grejorna var för nåt och varför jag hade två kanyler, en iarmen och en på handen.
Men sen när vi kramades allihopa så blev det bättre..
När barnen och maken gick så blev jag ledsen, kände mej lite övergiven och lite ensam men som tur så var mina föräldrar kvar och vi pratade lite sen, så gick dom och jag somnade.
Under natten fick jag jätte ont och fick morfin och blev dålig, på morgonen ( den 14 aug) när de väckte mej för att bädda sängen så sa jag att jag inte måde bra och ville kräkas så jag fick sätta mej upp och helt plötsligt så trodde jag att jag skulle kräkas upp hela magsäcken och allt de hade op mej, sjuksystrana blev förvånade och kollade mej hur det var mm..
Sen kom läkaren och kollade pulsen mm.
Han sa att det måste vara morfinen så jag fick ligga och ta det lungt och göra rörelser i sängen, efter lunch började jag må bättre och tvingade upp mej på en liten promonad men måde inte bra.
Bad maken att komma själv idag på besöktiden för ville inte att barnen skulle se mej, för dagen innan hade jag sett så pigg ut och mådde hyffsat, nu var det helt tvärtom.
Barnen var med mina föräldrar medans maken var hos mej, sen kom min gulliga kompis H och hälsade på mej med en stor bukett rosor!!
När sjuksystern kom in på kvällen och skulle räkna ut hur mycket jag hade fått i mej och sa att det ser ut som att du har fått i dej allt du behöver och om du forsätter så här och inget annat problem händer, så kanske du får åka hem imorgon.
Då började jag gråta och maken blev ju paff och säger men vad nu då??
Hon sa ju bara att du kanske få åka hem??
Ja men det är ju det som är så härligt säger jag!! mina känslor har åkt upp och ner på sjukan, ena stunden glad, nästa stund ledsen, nästa stund känner man sej så ensam.mm
Nästa morgon den 15 aug så vaknade jag tidigt och måde så bra!
var så hungrig första morgonen att vakna och vara hungrig, gick upp och frågade om jag fick ta yogurt och det fick jag..
Jag satt i mitt rum och åt, tror inte jag har känt mej så nöjd och lycklig av en yogurt, den smakade så gott och kände att nu kanske det blir bra och grät lite av lycka att livet är inte slut..
Man är i så obalans när man är på sjukhuset och kan inte styra känslorna.
sen kom sköterskan in och frågade om jag ville ducha och sätta på mej egna kläder och det ville jag.
När jag var klar så kom läkaren in medans jag drack the och han sa va häligt och se dej så pigg och på benen, blev lite orolig hur du var igår men det måste ha varit morfinen. Han frågade om allt kändes bra och om jag ville hem idag.
Åh vad jag blev glad att äntligen få åka hem och sa självklart vill jag hem!!
så jag skulle bli utskriven vid 12.30 men först skulle jag träffa dietisten och sjukgymnasten.
När alla möten och papper och alla recept på det jag ska äta resten av mitt liv var klart, så kom mamma och pappa.
Äntligen skulle jag få åka hem till barnen och maken!!
Jag låg på sjukan 12 aug till den 15 aug och har bara positivt upplevelser av st:görans sjukhus och deras personal!!!
Tack allihopa!!!
kl.05.00 smög jag in till barnen och pussade dom hej då medans de sov, usch det var det jobbigaste jag har varit med om.
Tänkte att jag hoppas jag överlever op och få komma hem till mina älsklingar, några tårar kom oxå.
Sen var det bara att gå till tunnelbanan och åka iväg till sjukan, jag hade sagt till maken att jag ville åka in själv för han kunnde ändå inte följa med in till avd och det hade varit för jobbigt och säga hej då.
Kom lite tidigare till st:göran så satt utanför och funderade,var nervös men samtidigt spänande!
Nu skulle det äntligen bli av!!
Åkte upp till avd och fick kläder att byta om till Sjukhusets sexigaste kläder ;)
Fick ett skåp och låsa in mina saker.
Sen satt jag i deras gemensama rum och tittade på tv och fick jag antibiotika.
kl.7.10 blev jag hämtad för att åka ner till op avd.
Jag var nr 1 att bli op.
Fick ligga på en säng och fick dropp och fick träffa lite folk.
Sen blev jag in rullad till op salen, fick dricka en flaska som tog bort magsaften i magen.
vidrigt var det.
Sen fick jag visa hur de skulle ta bort mina höraparater och hur man stänger av dom.
Sen kom en av kirurgen och frågade hur det kändes och jag sa att det kändes nervös och pirrigt.
Då sa han : ta det lungt det ska gå bra och vi ska ta hand om det.
Då kände jag mej så lugn för han var så varm och trygg så det kändes så bra, sen var det bara att somna och låta dom göra jobbet.
Dom väckte mej och sen blev jag in rullad till intensiv avd.
När jag vaknade till ordentligt så tänkte jag: gud vad har jag gjort! men sen på en gång tänkte jag, nä gjort är gjort och det ska bli bra!! och det är försent att ångra mej nu!!
Jag somnade då och då, hade dropp och fick smärtstilla när jag behövde det, mådde si och sådär.
Fick inte dricka något eller äta men fick en flaska och kunna spraya munen.
Fick en flaska med en slang i, som jag skulle blåsa i 10 gånger en gång i timmen så att lungorna inte kollapsade,det skulle jag göra tills den dan jag blev utskriven.
Fick ringa några gånger hem och prata med familjen, det kändes skönt.
Sen kom kirurgen till avd och sa det gick jätte bra!!
Då släppte all oro och jag kunde känna att jag hade gjort rätt och nu kunde jag slappna av..
Jag låg på intensiv avd till kl.21 och blev förflyttad till natt avd.
De ville ha koll på mej så de kunde ge mej smärtstilla,mm.
Jag hade en egen jätte bra natt sköterska, han var kanon!!
Vaknade flera gånger på natten och sov sådär.
Vid sju tiden på morgonen (den 13 aug) kom han och väckte mej och så godmorgon idag börjar ditt nya liv och det känns så skönt!!
Nu blev man in rullad tillbaks till intensiven och fick ligga där en stund innan man fick komma in till avd och all personal var så gulliga och önskade en lycka till!!
På avd fick jag vatten och saft och de sa att 2dl ska ta 40 minuter att dricka och inte fortare,
när de kom in gen efter en och en halvtimme och jag hade halva glaset kvar så sa de nu måste du forsätta och dricka.
Sjukgymnasten kom och pratade och hjälpte mej upp isäng för att börja gå små promonader, det är viktigt att man går små promonader och rör på fötterna isängen så man inte får blodpropp.
Fick soppa till lunch men den var inte så god, fick lite imej.
Vid 15 tiden kom äntligen barnen och manen!! det var härligt!!!
sen kom mina föräldrar och hälsade på.
Dottern har tyckt det har varit jobbigt sen dan innan, jag åkte in och har varit ledsen flera gånger att jag skulle op mej och när hon såg mej så var hon ledsen och tyckte det var jobbigt och se mej isängen medans sonen frågade vad alla grejorna var för nåt och varför jag hade två kanyler, en iarmen och en på handen.
Men sen när vi kramades allihopa så blev det bättre..
När barnen och maken gick så blev jag ledsen, kände mej lite övergiven och lite ensam men som tur så var mina föräldrar kvar och vi pratade lite sen, så gick dom och jag somnade.
Under natten fick jag jätte ont och fick morfin och blev dålig, på morgonen ( den 14 aug) när de väckte mej för att bädda sängen så sa jag att jag inte måde bra och ville kräkas så jag fick sätta mej upp och helt plötsligt så trodde jag att jag skulle kräkas upp hela magsäcken och allt de hade op mej, sjuksystrana blev förvånade och kollade mej hur det var mm..
Sen kom läkaren och kollade pulsen mm.
Han sa att det måste vara morfinen så jag fick ligga och ta det lungt och göra rörelser i sängen, efter lunch började jag må bättre och tvingade upp mej på en liten promonad men måde inte bra.
Bad maken att komma själv idag på besöktiden för ville inte att barnen skulle se mej, för dagen innan hade jag sett så pigg ut och mådde hyffsat, nu var det helt tvärtom.
Barnen var med mina föräldrar medans maken var hos mej, sen kom min gulliga kompis H och hälsade på mej med en stor bukett rosor!!
När sjuksystern kom in på kvällen och skulle räkna ut hur mycket jag hade fått i mej och sa att det ser ut som att du har fått i dej allt du behöver och om du forsätter så här och inget annat problem händer, så kanske du får åka hem imorgon.
Då började jag gråta och maken blev ju paff och säger men vad nu då??
Hon sa ju bara att du kanske få åka hem??
Ja men det är ju det som är så härligt säger jag!! mina känslor har åkt upp och ner på sjukan, ena stunden glad, nästa stund ledsen, nästa stund känner man sej så ensam.mm
Nästa morgon den 15 aug så vaknade jag tidigt och måde så bra!
var så hungrig första morgonen att vakna och vara hungrig, gick upp och frågade om jag fick ta yogurt och det fick jag..
Jag satt i mitt rum och åt, tror inte jag har känt mej så nöjd och lycklig av en yogurt, den smakade så gott och kände att nu kanske det blir bra och grät lite av lycka att livet är inte slut..
Man är i så obalans när man är på sjukhuset och kan inte styra känslorna.
sen kom sköterskan in och frågade om jag ville ducha och sätta på mej egna kläder och det ville jag.
När jag var klar så kom läkaren in medans jag drack the och han sa va häligt och se dej så pigg och på benen, blev lite orolig hur du var igår men det måste ha varit morfinen. Han frågade om allt kändes bra och om jag ville hem idag.
Åh vad jag blev glad att äntligen få åka hem och sa självklart vill jag hem!!
så jag skulle bli utskriven vid 12.30 men först skulle jag träffa dietisten och sjukgymnasten.
När alla möten och papper och alla recept på det jag ska äta resten av mitt liv var klart, så kom mamma och pappa.
Äntligen skulle jag få åka hem till barnen och maken!!
Jag låg på sjukan 12 aug till den 15 aug och har bara positivt upplevelser av st:görans sjukhus och deras personal!!!
Tack allihopa!!!
Kommentarer
Trackback
