23 okt
Idag var jag på återbesök hos dietisten, vi pratade om hur det går med maten och jag berättade att jag har inte ätit igenom allt men har gått rätt så bra med det jag har ätit.
Kolsyrat vatten fixar jag inte, men det är inte magen som krånglar utan att det är munen!!
hel knasigt känns som det ska explodera imunen, tycker det är jätte konstigt för innan op så drack jag varje dag jätte mycket kolsyrat vatten.
Men nu är det omöjligt.
Sen pratade vi om att jag tappar mycket hår och hon sa det jag trodde hon skulle säga, att det inte går att göra så mycket utan försök och äta mycket proteiner.
Så kanske det hjälper.
Vi pratde om hur jag mår och hur det går med vikten, om jag hade något mål som jag ville nå nu när jag håller på att gå ner ivikt.
Jag sa att ett av målen är att slippa gå in på den stora avd i klädaffärer, utan vill kunna gå på den normala men sen spelar det ingen roll om jag nu skulle ha den största storleken på den avd.
Det tyckte hon lät som ett bra mål.
Jag berättade att jag har oftas klipp bort etiketten på kläderna som det står var man har handlat och storleken.
För att ibland så ville jag inte att folk skulle veta vilken storlek jag hade på kläder, om de frågade var man hade köpt kläderna och ville titta på etiketten, så sa jag att den rev så i nacken så jag klippte bort den.
Jag tog upp om bmi, hur mycket jag bör väga för att vara idealvikten och inte överviktig.
Vi pratade om det och jag sa att jag har svårt att tänka mej att bli för smal, utan vill ändå se lagom ut.
Då frågade hon mej om någon på sjukhuset har sagt att jag måste väga enligt bmi, nää sa jag.
Då sa hon att det är ingen här som kräver att man ska nå sitt bmi utan bara att man lyckas gå ner lite och må bättre.
Det stämmer!!
Kom då på att alla jag har träffat på sjukhuset har bara sagt att de vill hjälpa till med att få en chans att försöka lyckas gå ner något, sen är det så olika hur mycket man går ner.
Det är ingen som har sagt till mej att jag måste gå ner till det bmi man ska ha.
Började skratta lite och sa att det känndes skönt att få prata om det.
För har känt lite press på mej, tänkt att tänk om jag inte klarar att nå dit.
Men i själva verket så var och är det jag som satt press på mej omedvetet..
Så nu känns det bra, att kunna strunta i bmi och bara njuta av det som jag har gått ner.
sen tog jag tunnelbanan hem och gick på en promonad, gick till parken med barnen och träffade en vän iparken och bablade medans barnen lekte.
sonen tog hem en kompis som stanade på middag och lekte.
Snart är det dags för te och slappa i soffan.
Kolsyrat vatten fixar jag inte, men det är inte magen som krånglar utan att det är munen!!
hel knasigt känns som det ska explodera imunen, tycker det är jätte konstigt för innan op så drack jag varje dag jätte mycket kolsyrat vatten.
Men nu är det omöjligt.
Sen pratade vi om att jag tappar mycket hår och hon sa det jag trodde hon skulle säga, att det inte går att göra så mycket utan försök och äta mycket proteiner.
Så kanske det hjälper.
Vi pratde om hur jag mår och hur det går med vikten, om jag hade något mål som jag ville nå nu när jag håller på att gå ner ivikt.
Jag sa att ett av målen är att slippa gå in på den stora avd i klädaffärer, utan vill kunna gå på den normala men sen spelar det ingen roll om jag nu skulle ha den största storleken på den avd.
Det tyckte hon lät som ett bra mål.
Jag berättade att jag har oftas klipp bort etiketten på kläderna som det står var man har handlat och storleken.
För att ibland så ville jag inte att folk skulle veta vilken storlek jag hade på kläder, om de frågade var man hade köpt kläderna och ville titta på etiketten, så sa jag att den rev så i nacken så jag klippte bort den.
Jag tog upp om bmi, hur mycket jag bör väga för att vara idealvikten och inte överviktig.
Vi pratade om det och jag sa att jag har svårt att tänka mej att bli för smal, utan vill ändå se lagom ut.
Då frågade hon mej om någon på sjukhuset har sagt att jag måste väga enligt bmi, nää sa jag.
Då sa hon att det är ingen här som kräver att man ska nå sitt bmi utan bara att man lyckas gå ner lite och må bättre.
Det stämmer!!
Kom då på att alla jag har träffat på sjukhuset har bara sagt att de vill hjälpa till med att få en chans att försöka lyckas gå ner något, sen är det så olika hur mycket man går ner.
Det är ingen som har sagt till mej att jag måste gå ner till det bmi man ska ha.
Började skratta lite och sa att det känndes skönt att få prata om det.
För har känt lite press på mej, tänkt att tänk om jag inte klarar att nå dit.
Men i själva verket så var och är det jag som satt press på mej omedvetet..
Så nu känns det bra, att kunna strunta i bmi och bara njuta av det som jag har gått ner.
sen tog jag tunnelbanan hem och gick på en promonad, gick till parken med barnen och träffade en vän iparken och bablade medans barnen lekte.
sonen tog hem en kompis som stanade på middag och lekte.
Snart är det dags för te och slappa i soffan.
Kommentarer
Postat av: Jeanette
Du det går jättebra att du tar texten =)
Postat av: Ullis
Ha en najs helg...
Kramsikramsi
Postat av: Tine
Hej Svejs! hittade dej via Ullis! Lycka till med ditt mål, sitter här och hejjar på dej!! :)
Kram Tine
Trackback
