Berätta för familjen och vännerna
Att berätta för familjen det var jätte kul!!
Mina föräldrar stöttade mej och självklart var de oroliga också.
Min man var ett stort stöd..När vi pratade om op så sa han att han stöttade mej oavsett om jag gör op eller inte, för det var mitt beslut och det var jätte skönt.
Barnen ställde lite frågor och jag berättade ganska så enkelt för dom för ville inte skrämma dom, utan sa att detta är något mamma måste göra för att må bra och vill orka kunna leka, och göra saker med er som jag gör idag men en dag kommer jag kanske inte orka göra allt vi gör idag för att mamma blir tyngre.mm..
Då tyckte barnen det var bra för de vill att jag ska forsätta och vara som jag är och inte bli sämmre..
Mina närmaste 4 vänner bjöd jag hem en kväll och vi skulle äta ihop och jag skulle berätta för dom, konstigt nog var det ett av det svåraste jag har gjort, vet inte varför men blev skraj och skakis och tillslut så berättade jag, tror att det beror på att jag var tvungen och berätta hur jag igentligen mådde med min vikt.
Tror också att jag var lite rädd för att berätta detta och sen om jag på op dagen skulle bli så rädd och backa ur op så visste dom sanningen hur jag mådde, för jag har inte velat att nån skulle veta hur jag mådde vissa dagar ang vikt för jag själv ville inte riktigt erkänna hur det var.
Men dom tog det bra och vi pratade om detta och de gav mej sitt stöd och har stöttat mej på vägen.
Det har känns jätte skönt att veta att man har dom bakom sej.
sen har det varit lätt att berätta för dom jag har velat berätta för..
Jag ville inte berätta för alla jag kände innan op utan några har fått veta efteråt och de har tagit det bra, så jag har fått stöd av mina vänner, familjen...
