Hur det hela började..
Jag har varit lite överviktig sen jag började högstadiet, men sen de 15 åren så har kilorna smygit fram och man har bara blivit tyngre.
Jag har provat det mesta i att gå ner ivikt har gått flera gånger på viktväktarna, ätit xenical, gått hos en dietist, gått till en som mäter fettet på hela kroppen och därifrån beräknar vad man ska äta och hur mycket man ska äta mm..
Provat olika bantnigskurer, inget har hjälp nåt.
jo, jag har gått ner lite men tex jag har gått ner 3 kg men sen gått upp 6 igen och hållt på att bolla med upp och ner hela tiden..
Ifeb-07 så var jag hos min läkare som har försökt hjälpa mej med vikten under några år och vi började prata om gastric by pass op.
Jag kände att jag ville söka en remis och få träffa någon som kunde berätta mer om op och allt runt omkring.
Jag gick hem och läste allt jag kunde på internet.
Men sen kom brevet från op kön att jag tyvärr vägde lite för lite man var tvungen att ha bmi på 40 då och mitt bmi var då på 38.7.
Jag gick sönder då inombords och tyckte det var jätte jobbigt att få ett nej och då gav jag lite upp om mej själv och min kropp...
Struntade mer eller mindre vad jag åt och tyckte att det spelade ingen roll för jag skulle ändå inte gå ner i vikt mer än 5 kg och sen upp igen det dubbla för så har det varit i så många år..
Feb-08 så träffade jag min läkare igen och hon berättade att hon misstänker att jag har en gen som gör att jag har lättare att gå upp ivikt än att gå ner ivikt, vi pratade igen om att söka remis till op för att de hade sänkt bmi till 35 och att detta kan vara en möjlighet för mej att gå ner ivikt.
Jag tänkte ok jag gör ett nytt försök för jag måste ta tag idetta kan inte forsätta leva så som jag gör både för mej och mina barn..
vi skickade ut flera remiser till olika sjukhus samt kopia på remisen som hade skickat året innan..
I slutet av april fick jag ett brev av st:görans sjukhus, att jag var välkommen dit för att prata om en ev op.
Åh kan nog inte beskriva hur glad jag blev över att få träffa någon och få prata.
6 maj var mitt möte med en dr som skulle göra bedömningen, hon sa att det var hon som skulle besluta om jag kanske skulle få op eller få gå på överviktenheten.
Vi pratade en timme och jag fick berätta om allt om mej från barndomen till idag, hon var jätte bra som satt och lyssnade och ställde frågor som gjorde att jag fick berätta saker om mej som jag hade gömt långt inom mej och det var så skönt att få ut det.
När vi var klara så frågade hon mej om jag forfarande var intresserad av op, nu när hon hade berättat om hur det går till och hur livet efteråt kan se ut och vilka komplikationer som kan komma efter op.
Jag sa att jag forfarande var intresserad för det känns som om detta är min enda chans.
Då kom svaret!! Ja du får op. jag kontaktar mitt team och va lycklig jag var!!
Det var som en sten som ramlat av mej!
Den 28 maj fick jag träffa kirurgen som skulle gå igenom op med mej och jag fick åter igen berätta om mej.
Han sa att det var självklart att jag skulle få op, med tanke på att mitt bmi var då 40.8.
Han frågade om jag kunnde vänta lite så skulle han ta reda på hur lång kön är, när han var klar med telefonsamtalet så frågade han om jag tyckte att 12 aug låter bra?
JA!! svarade jag och blev så förvånad att det gick så fort!!!!
Så fick jag gå till op syster som skulle gå igenom alla papper med mej och sen träffa dietisten som berättade vad jag skulle dricka i 4 veckor innan op.
Fick även information vad man får dricka och äta efter op fick en "bibel" där all information stod om kosten efter op mm..
Jag har provat det mesta i att gå ner ivikt har gått flera gånger på viktväktarna, ätit xenical, gått hos en dietist, gått till en som mäter fettet på hela kroppen och därifrån beräknar vad man ska äta och hur mycket man ska äta mm..
Provat olika bantnigskurer, inget har hjälp nåt.
jo, jag har gått ner lite men tex jag har gått ner 3 kg men sen gått upp 6 igen och hållt på att bolla med upp och ner hela tiden..
Ifeb-07 så var jag hos min läkare som har försökt hjälpa mej med vikten under några år och vi började prata om gastric by pass op.
Jag kände att jag ville söka en remis och få träffa någon som kunde berätta mer om op och allt runt omkring.
Jag gick hem och läste allt jag kunde på internet.
Men sen kom brevet från op kön att jag tyvärr vägde lite för lite man var tvungen att ha bmi på 40 då och mitt bmi var då på 38.7.
Jag gick sönder då inombords och tyckte det var jätte jobbigt att få ett nej och då gav jag lite upp om mej själv och min kropp...
Struntade mer eller mindre vad jag åt och tyckte att det spelade ingen roll för jag skulle ändå inte gå ner i vikt mer än 5 kg och sen upp igen det dubbla för så har det varit i så många år..
Feb-08 så träffade jag min läkare igen och hon berättade att hon misstänker att jag har en gen som gör att jag har lättare att gå upp ivikt än att gå ner ivikt, vi pratade igen om att söka remis till op för att de hade sänkt bmi till 35 och att detta kan vara en möjlighet för mej att gå ner ivikt.
Jag tänkte ok jag gör ett nytt försök för jag måste ta tag idetta kan inte forsätta leva så som jag gör både för mej och mina barn..
vi skickade ut flera remiser till olika sjukhus samt kopia på remisen som hade skickat året innan..
I slutet av april fick jag ett brev av st:görans sjukhus, att jag var välkommen dit för att prata om en ev op.
Åh kan nog inte beskriva hur glad jag blev över att få träffa någon och få prata.
6 maj var mitt möte med en dr som skulle göra bedömningen, hon sa att det var hon som skulle besluta om jag kanske skulle få op eller få gå på överviktenheten.
Vi pratade en timme och jag fick berätta om allt om mej från barndomen till idag, hon var jätte bra som satt och lyssnade och ställde frågor som gjorde att jag fick berätta saker om mej som jag hade gömt långt inom mej och det var så skönt att få ut det.
När vi var klara så frågade hon mej om jag forfarande var intresserad av op, nu när hon hade berättat om hur det går till och hur livet efteråt kan se ut och vilka komplikationer som kan komma efter op.
Jag sa att jag forfarande var intresserad för det känns som om detta är min enda chans.
Då kom svaret!! Ja du får op. jag kontaktar mitt team och va lycklig jag var!!
Det var som en sten som ramlat av mej!
Den 28 maj fick jag träffa kirurgen som skulle gå igenom op med mej och jag fick åter igen berätta om mej.
Han sa att det var självklart att jag skulle få op, med tanke på att mitt bmi var då 40.8.
Han frågade om jag kunnde vänta lite så skulle han ta reda på hur lång kön är, när han var klar med telefonsamtalet så frågade han om jag tyckte att 12 aug låter bra?
JA!! svarade jag och blev så förvånad att det gick så fort!!!!
Så fick jag gå till op syster som skulle gå igenom alla papper med mej och sen träffa dietisten som berättade vad jag skulle dricka i 4 veckor innan op.
Fick även information vad man får dricka och äta efter op fick en "bibel" där all information stod om kosten efter op mm..
Kommentarer
Trackback
