9 och 10 Mars
Igår var det ganska lugn dag och kväll, tog två promonader.
Idag tog en morgon promonad, senare ska jag hämta sonen.
Vi och morfar ska till simskolan, tydligen så var det inte sista gången förra veckan fast de hade sagt det.
Sen blir det middag,läxor och hela kvälls baletten.
Har nu några dagar bråkat med min djävul jag har på min axel, han kommer fram ibland, inte lika ofta som förut men han är lika jobbig som förrut, trodde att han skulle vara snällare men det är han inte när han sätter igång!
Han e lika envis som förut men nu har man några dagar stått ut med honom och hoppas att han snart försvinner.
Nu undrar ni kanske vem han är!
Han e min ovän och han gör så att jag blir sjuk sugen på chocklad när han är som värst!
Ibland vinner han och ibland vinner jag!
Ibland så är han snällare och då räcker det att jag bara tar en chocklad bit och han försvinner, ibland så stannar han och vill att jag ska äta mera.
Tack och lov så kan det aldrig bli lika mycket som förr men begäret har inte minska som jag hade hoppas.
Men tycker inte att chokladen är lika god som förut när jag äter den så blir inte lika nöjd som förut men när han sätter igång som värst så försvinner mitt minne, av att jag inte tycker att det är lika gott som förut, utan får känslan av hur gott jag tyckte choklad var innan op.
Då har jag smaken i tankarna och känslan av hur gott det var, men sen när jag äter så känner jag inte alls samma tillfredställelse som då.
Utan kan känna en liten besvikelse att det inte var lika gott, då om min djävul e riktigt på jävelskap humör så kan han säga ta en till så kommer säkert den goda smaken.
Nu har jag kämpat mot honom och hoppas att han ger sej snart, har ännu inte tagit en chocklad bit och kommer att försöka stå emot honom denna gång.
Känner att han nu håller på att ge upp och blir mindre och mindre för varje dag.
Anledningen till att jag inte vill ta en chocklad denna gång är att jag känner att det kommer inte att bli en bit utan att jag kommer att hamna i min onda cirkel och är inte tillräkligt stark just nu att bara ta en chocklad.
Så därför tänkter jag inte ta någon!
När jag känner att jag klarar av att ta en choklad bit utan att fastna så tar jag men inte dom dagarna jag verkligen känner att det går inte för då sitter jag fast igen.
Tack och lov så har jag lärt mej att tyda dom signalerna men det är tuff ibland och känns som det är en drag kamp mellan förnuftet och suget.
Eller som jag säger min lilla djävul på axeln mot mej.
Så det jag hade hoppas på efter op var att suget efter choklad skulle försvinna, har det inte gjort.
JO, på ett sätt har det blivit mildare, det får inte vara vilken choklad som helst, inte vilken kaka som helst med i choklad, inte oboy.
Så lite petigare har det blivit och lite mindre utbud har det blivit men suget när det är som värst har det inte blivit mindre och hjärnspökena finns kvar, om hur gott det har varit, har inte försvunnit utan finns kvar men när mitt sunda förnuft finns med mej ,så vet jag när jag kan tycka det är gott med en bit och att det räcker och när det inte är gott utan blir ett frosseri om jag skulle ta en bit.
Så idag ska jag peta ner honom på min axel och hoppas att han är borta imorn...
Idag tog en morgon promonad, senare ska jag hämta sonen.
Vi och morfar ska till simskolan, tydligen så var det inte sista gången förra veckan fast de hade sagt det.
Sen blir det middag,läxor och hela kvälls baletten.
Har nu några dagar bråkat med min djävul jag har på min axel, han kommer fram ibland, inte lika ofta som förut men han är lika jobbig som förrut, trodde att han skulle vara snällare men det är han inte när han sätter igång!
Han e lika envis som förut men nu har man några dagar stått ut med honom och hoppas att han snart försvinner.
Nu undrar ni kanske vem han är!
Han e min ovän och han gör så att jag blir sjuk sugen på chocklad när han är som värst!
Ibland vinner han och ibland vinner jag!
Ibland så är han snällare och då räcker det att jag bara tar en chocklad bit och han försvinner, ibland så stannar han och vill att jag ska äta mera.
Tack och lov så kan det aldrig bli lika mycket som förr men begäret har inte minska som jag hade hoppas.
Men tycker inte att chokladen är lika god som förut när jag äter den så blir inte lika nöjd som förut men när han sätter igång som värst så försvinner mitt minne, av att jag inte tycker att det är lika gott som förut, utan får känslan av hur gott jag tyckte choklad var innan op.
Då har jag smaken i tankarna och känslan av hur gott det var, men sen när jag äter så känner jag inte alls samma tillfredställelse som då.
Utan kan känna en liten besvikelse att det inte var lika gott, då om min djävul e riktigt på jävelskap humör så kan han säga ta en till så kommer säkert den goda smaken.
Nu har jag kämpat mot honom och hoppas att han ger sej snart, har ännu inte tagit en chocklad bit och kommer att försöka stå emot honom denna gång.
Känner att han nu håller på att ge upp och blir mindre och mindre för varje dag.
Anledningen till att jag inte vill ta en chocklad denna gång är att jag känner att det kommer inte att bli en bit utan att jag kommer att hamna i min onda cirkel och är inte tillräkligt stark just nu att bara ta en chocklad.
Så därför tänkter jag inte ta någon!
När jag känner att jag klarar av att ta en choklad bit utan att fastna så tar jag men inte dom dagarna jag verkligen känner att det går inte för då sitter jag fast igen.
Tack och lov så har jag lärt mej att tyda dom signalerna men det är tuff ibland och känns som det är en drag kamp mellan förnuftet och suget.
Eller som jag säger min lilla djävul på axeln mot mej.
Så det jag hade hoppas på efter op var att suget efter choklad skulle försvinna, har det inte gjort.
JO, på ett sätt har det blivit mildare, det får inte vara vilken choklad som helst, inte vilken kaka som helst med i choklad, inte oboy.
Så lite petigare har det blivit och lite mindre utbud har det blivit men suget när det är som värst har det inte blivit mindre och hjärnspökena finns kvar, om hur gott det har varit, har inte försvunnit utan finns kvar men när mitt sunda förnuft finns med mej ,så vet jag när jag kan tycka det är gott med en bit och att det räcker och när det inte är gott utan blir ett frosseri om jag skulle ta en bit.
Så idag ska jag peta ner honom på min axel och hoppas att han är borta imorn...
Kommentarer
Postat av: Anette
Du är så himla duktig,borsta bara bort den lilla djäveln från axeln!!!!Ser fram emot imorgon.Kram
Postat av: Richard
jag som trodde att jag var djävulen....hahaha
Trackback
