31 okt
Men sen efter ett tag så kunnde jag somna om igen.....
Idag fyller min älskling år!!! inte jämt!! det är det nästa år!!
Vi hann sjunga lite för honom imorse innan han skulle iväg och jobba.
Barnen och jag gick på bio idag och såg High school Musical 3..
Sen rusade vi hemåt iregnet!!
Idag har jag ätit lite försiktigt, har bara ätit det jag vet att jag kan äta och inte provat nåt nytt.
Magen har känt som vanligt hela dan men har själv känt att jag ska vara lite snäll mot magen.
Igår på leklandet så provade jag deras mörka bröd med en röra, vet inte om det kan ha varit röran som magen inte riktigt gillade.
Har märkt att jag fixar inte lök alla dagar och i denna smörgås var det både lök och purjolök som jag försökte plocka bort.
Hemma blev det middag,barnen fick gå till grannarna och säga bus eller godis, sen hemma mys hela kvällen....
30 okt
Medans barnen sprang och lekte så satt jag och J och bablade =)
Det blev både lunch och fika där..
Efter ett par timmar så fick man två trötta och svettiga barn hem!!!
28 och 29 okt
Det blev fullt hus med 5 barn och två vuxna, vi käkade ihop och bablade några timmar.
Hade det jätte trevligt!
Tack för igår!!!
Sen hämtade vi sonen och åkte hem...
Idag så åkte vi hem till H,M,W,H och käkade lunch ihop och fikade..
Barnen lekte både ute och inne, sen kom U och fikade med oss!!
Vi hade det jätte trevligt hos dom!!
Tack för en trevlig dag!!
sen hem till middan...
27 okt
Det var jätte kul och skönt för kroppen!!!
Sen hämtade jag barnen hos mina föräldrar och min pappa följde med oss hem till oss och vi bjöd honom på lunch.
Sen fick han följa med oss och bowla!!
Det var kul och få bowla, barnen har blivit jätte duktiga på att bowla.
Sen åkte vi hem och spelade yatzy, sedan rullade kvällen på med bla.
middagen,mm....
Ha så bra!!
26 okt
Jag och barnen har hållt på med lite olika grejer hemma, sen kom min pappa på fika och tog barnen hem till sej.
De ska sova över hos mormor och morfar så jag kan gå på min sjukgymnast imorgonbitti!!
Barnen har höstlov hela näst vecka.
När barnen åkte iväg, så träffade jag vännen J!!!
vi gick på bio och såg filmen låt den rätte komma in.
Helt ok var filmen trodde den skulle vara läskigare, men det var jätte kul och se var de hade spelat in i Blackeberg.
Tack J för en trevlig kväll!!!
Sen tog man tunelbanan hem och tur å var filmen inte läskig så man vågade knalla hem!!
Kul var det och knalla hem och tänka lite på var de hade filmat här iområdet.
Men skulle tipsa att läsa boken först innan man ser filmen, för jag tyckte man förstod mera av filmen när man visste vad den handlade om..
På vägen hem så mötte jag älsklingen som var ute med hunden..
Gäsp, ska snart lägga mej.
Ska upp tidigt imorn och det ska bli kul och köra ett sjukgymnast pass...
God natt alla!!!!!!
25 okt
Idag har vi latat oss jag och barnen!!
Maken var på kurs hela dagen.
Jag och barnen gick en liten promenad sen gick vi till videobutiken och hyrde en film.
Hemma så spelade vi spel och sen satt vi och mysade isoffan med film och glass!!
Mums!
Idag var vi spelsugna så det blev några spel till innan maken kom hem efter kursen.
24 okt
Imorse blev det en promonad blev det med vännen L, sen hamnade vi hemma hos henne på en fika.
När dottern kom hem från skolan så åkte vi iväg och handlade blommor, dottern ska på tjejmiddag ikväll som har spöktema.
Sonens kompis kom över och lekte, sen kom hans mamma över (vännen L) och vi käkade thai food och bablade, mums va gott det är med thai mat!!!
sen iväg och hämta dottern och åkte hem.
Phu va trötta vi var jag och barnen!!
Härligt var det när vi kom hem och bägge barnen frågade om de fick sova!!
JAAAAAAAAAA det får ni sa jag!! hihi inte ofta man får frågan av dom om de får sova!!
Åh!! vad de somnade snabbt och jag hamnade framför tv med en liten tallrik thaimat som blev över från kvällens middag, mums!
Ha en trevlig helg!!!
23 okt
Kolsyrat vatten fixar jag inte, men det är inte magen som krånglar utan att det är munen!!
hel knasigt känns som det ska explodera imunen, tycker det är jätte konstigt för innan op så drack jag varje dag jätte mycket kolsyrat vatten.
Men nu är det omöjligt.
Sen pratade vi om att jag tappar mycket hår och hon sa det jag trodde hon skulle säga, att det inte går att göra så mycket utan försök och äta mycket proteiner.
Så kanske det hjälper.
Vi pratde om hur jag mår och hur det går med vikten, om jag hade något mål som jag ville nå nu när jag håller på att gå ner ivikt.
Jag sa att ett av målen är att slippa gå in på den stora avd i klädaffärer, utan vill kunna gå på den normala men sen spelar det ingen roll om jag nu skulle ha den största storleken på den avd.
Det tyckte hon lät som ett bra mål.
Jag berättade att jag har oftas klipp bort etiketten på kläderna som det står var man har handlat och storleken.
För att ibland så ville jag inte att folk skulle veta vilken storlek jag hade på kläder, om de frågade var man hade köpt kläderna och ville titta på etiketten, så sa jag att den rev så i nacken så jag klippte bort den.
Jag tog upp om bmi, hur mycket jag bör väga för att vara idealvikten och inte överviktig.
Vi pratade om det och jag sa att jag har svårt att tänka mej att bli för smal, utan vill ändå se lagom ut.
Då frågade hon mej om någon på sjukhuset har sagt att jag måste väga enligt bmi, nää sa jag.
Då sa hon att det är ingen här som kräver att man ska nå sitt bmi utan bara att man lyckas gå ner lite och må bättre.
Det stämmer!!
Kom då på att alla jag har träffat på sjukhuset har bara sagt att de vill hjälpa till med att få en chans att försöka lyckas gå ner något, sen är det så olika hur mycket man går ner.
Det är ingen som har sagt till mej att jag måste gå ner till det bmi man ska ha.
Började skratta lite och sa att det känndes skönt att få prata om det.
För har känt lite press på mej, tänkt att tänk om jag inte klarar att nå dit.
Men i själva verket så var och är det jag som satt press på mej omedvetet..
Så nu känns det bra, att kunna strunta i bmi och bara njuta av det som jag har gått ner.
sen tog jag tunnelbanan hem och gick på en promonad, gick till parken med barnen och träffade en vän iparken och bablade medans barnen lekte.
sonen tog hem en kompis som stanade på middag och lekte.
Snart är det dags för te och slappa i soffan.
22 okt
Idag träffade jag vännen H.
Vi gick en sväng på ikea och käkade lunch, jösses har nog inte ätit så billig lunch som jag gjorde idag!
Tog en barn pasta med köttfärsås 17kr, orkade inte äta upp hela den..
sen åkte vi hem till H och fikade och bablade!!
Sen hem och tog en promenad med dottern och hämtade upp sonen, gick till parkleken.
Brbrbr va kallt det var!! men kul och träffa lite folk och babla lite innan man ska hem och laga middan,mm.
Imorn ska jag till dietist på återbesök på sjukhuset, ska bli skönt och få prata lite om kosten mm..
ska även ta upp att jag tappar mycket hår, vet att man gör det när man har gjort denna op.
Men ändååå!!!
Trodde inte det skulle bli så här mycket hårstrån som ramlar av nästan hela tiden.
Gäsp, lite trött nu på kvällen, ska snart gå ut med hunden och sen göra lite te till mej och kidsen och ha lite mysigt!!!
11 sept-21 okt
Lyssnar mycket på min kropp och känner jag att detta kan jag inte äta idag så gör jag inte det men nästa dag så kan jag äta det.
Det kanske låter lite knasigt.
Jag började den 22 sept med sjukgymnast på sjukhuset, ska gå två gånger iveckan i en grupp där vi alla har gjort samma op och det är jätte kul!!
känns bra och träffa flera som har gått igenom samma sak..
Den 29 sept var jag på återbesök hos dr. som op mej och han tyckte allt såg bra ut och vi pratade om hur jag mådde och hur det har gått.
Sen berättade han hur det kommer att gå till på halvårs besöket och sedan ett års kontrollen..
Har även träffat mina vänner och mår bra just nu, tar en dag itaget!!
Har inte ont iknät längre och ångrar inte op!!
Trodde inte det skulle gå så bra!!
Jag är väldigt nöjd med de kilorna jag har tappat.
Idag har jag gått ner 21 kg och det trodde jag aldrig att jag skulle kunna gå ner..
Varje kilo som jag går ner nu är ett plus och jag har ingen aning hur mycket jag kommer att kunna gå ner.
Har ganska mycket kvar att gå ner men känner mej väldigt nöjd!!!
Tack U!!! för hjälpen att med bloggen!!
Idag den 21 okt var jag och simmade och det var så härligt!!
Sen åkte jag hem till vännen U och bablade!
Vi hade i lördags varit hemma hos henne och firat hennes födelsedag!! en jätte rolig kväll blev det!!!
Sen hämtat hem barn och kvällen rullade på med middag,umgås med kidsen, lära mej och skriva i bloggen..
10 sept
Nu börjar jag med vanlig mat!!
ska äta 7 gånger om dagen men ibland så hinner jag bara med 6 gånger..
27 aug till 9 sept
sen där efter så skulle jag börja äta vanlig mat.
Sen fick jag träffa en som skulle ta bort mina klammer på mina 5 titthåls ärr..
Jag har känt mej som frankenstein på magen, det gjorde inte ont.
Det var bara 2 st som gjorde ont men det gick snabbt över.
När jag var klar så träffade jag på kirurgen i korridoren och pratade lite.
just nu så mår jag bra och vanliga livet rullar på!!
så här ser pure' tiden ut:
Drick senast 30 min före eller tidigast 30 min efter måltiden
Frukost: *1.5 dl välling eller fil eller yoghurt + 1-2msk fruktpure.
eller * 1 dl gröt med en msk mos +0.5-1dl mjölk
eller * 1dl äggröra+0.5-1dl mjölk
Mellanmål *1.5 dl fil eller yoghurt eller välling.
eller *1.5 dl frukt pure' alt mosad banan
eller * 2 dl måltidsersättning
Lunch * 1dl pure' kyckling eller fisk eller kött
0.5 dl potatismos+ 1 tsk rapsolja
0.5 dl pure' rotfrukter eller grönsaker
Mellanmål *1dl lättmjölk, 1 knäckebröd+ 1msk bredbart pålägg
middag* se lunchen
Mellanmål * se mellanmål som ovan
Mellanmål* 2 dl måltidsersättning
Dryck 1.5 l väska om dagen inkl 0.5 l mjölk,fil,yoghurt
16 aug till 26 aug
Dom två första veckorna så såg mitt mat schema ut så här, flytande kost:
Frukost: 2 dl. yogurt eller mjölk eller fil eller välling.
Mellanmål: måltidsersättning
Lunch: 2 dl slät varm soppa ( jag klarde bara av kalla soppor)
Mellanmål: 2 dl juice
Middag: 2dl slät, varm soppa (blev kall för mej)
Mellanmål: 2 dl måltidsersättning
Mellanmål: 2 dl välling eller fil eller yoghurt eller mjölk
Kvällsmål: 2 dl välling eller fil eller yoghurt eller mjölk.
Denna tid var man trött gick lite små promenader, bara tog hand om sej själv. mm
12 aug 0p.dagen.
kl.05.00 smög jag in till barnen och pussade dom hej då medans de sov, usch det var det jobbigaste jag har varit med om.
Tänkte att jag hoppas jag överlever op och få komma hem till mina älsklingar, några tårar kom oxå.
Sen var det bara att gå till tunnelbanan och åka iväg till sjukan, jag hade sagt till maken att jag ville åka in själv för han kunnde ändå inte följa med in till avd och det hade varit för jobbigt och säga hej då.
Kom lite tidigare till st:göran så satt utanför och funderade,var nervös men samtidigt spänande!
Nu skulle det äntligen bli av!!
Åkte upp till avd och fick kläder att byta om till Sjukhusets sexigaste kläder ;)
Fick ett skåp och låsa in mina saker.
Sen satt jag i deras gemensama rum och tittade på tv och fick jag antibiotika.
kl.7.10 blev jag hämtad för att åka ner till op avd.
Jag var nr 1 att bli op.
Fick ligga på en säng och fick dropp och fick träffa lite folk.
Sen blev jag in rullad till op salen, fick dricka en flaska som tog bort magsaften i magen.
vidrigt var det.
Sen fick jag visa hur de skulle ta bort mina höraparater och hur man stänger av dom.
Sen kom en av kirurgen och frågade hur det kändes och jag sa att det kändes nervös och pirrigt.
Då sa han : ta det lungt det ska gå bra och vi ska ta hand om det.
Då kände jag mej så lugn för han var så varm och trygg så det kändes så bra, sen var det bara att somna och låta dom göra jobbet.
Dom väckte mej och sen blev jag in rullad till intensiv avd.
När jag vaknade till ordentligt så tänkte jag: gud vad har jag gjort! men sen på en gång tänkte jag, nä gjort är gjort och det ska bli bra!! och det är försent att ångra mej nu!!
Jag somnade då och då, hade dropp och fick smärtstilla när jag behövde det, mådde si och sådär.
Fick inte dricka något eller äta men fick en flaska och kunna spraya munen.
Fick en flaska med en slang i, som jag skulle blåsa i 10 gånger en gång i timmen så att lungorna inte kollapsade,det skulle jag göra tills den dan jag blev utskriven.
Fick ringa några gånger hem och prata med familjen, det kändes skönt.
Sen kom kirurgen till avd och sa det gick jätte bra!!
Då släppte all oro och jag kunde känna att jag hade gjort rätt och nu kunde jag slappna av..
Jag låg på intensiv avd till kl.21 och blev förflyttad till natt avd.
De ville ha koll på mej så de kunde ge mej smärtstilla,mm.
Jag hade en egen jätte bra natt sköterska, han var kanon!!
Vaknade flera gånger på natten och sov sådär.
Vid sju tiden på morgonen (den 13 aug) kom han och väckte mej och så godmorgon idag börjar ditt nya liv och det känns så skönt!!
Nu blev man in rullad tillbaks till intensiven och fick ligga där en stund innan man fick komma in till avd och all personal var så gulliga och önskade en lycka till!!
På avd fick jag vatten och saft och de sa att 2dl ska ta 40 minuter att dricka och inte fortare,
när de kom in gen efter en och en halvtimme och jag hade halva glaset kvar så sa de nu måste du forsätta och dricka.
Sjukgymnasten kom och pratade och hjälpte mej upp isäng för att börja gå små promonader, det är viktigt att man går små promonader och rör på fötterna isängen så man inte får blodpropp.
Fick soppa till lunch men den var inte så god, fick lite imej.
Vid 15 tiden kom äntligen barnen och manen!! det var härligt!!!
sen kom mina föräldrar och hälsade på.
Dottern har tyckt det har varit jobbigt sen dan innan, jag åkte in och har varit ledsen flera gånger att jag skulle op mej och när hon såg mej så var hon ledsen och tyckte det var jobbigt och se mej isängen medans sonen frågade vad alla grejorna var för nåt och varför jag hade två kanyler, en iarmen och en på handen.
Men sen när vi kramades allihopa så blev det bättre..
När barnen och maken gick så blev jag ledsen, kände mej lite övergiven och lite ensam men som tur så var mina föräldrar kvar och vi pratade lite sen, så gick dom och jag somnade.
Under natten fick jag jätte ont och fick morfin och blev dålig, på morgonen ( den 14 aug) när de väckte mej för att bädda sängen så sa jag att jag inte måde bra och ville kräkas så jag fick sätta mej upp och helt plötsligt så trodde jag att jag skulle kräkas upp hela magsäcken och allt de hade op mej, sjuksystrana blev förvånade och kollade mej hur det var mm..
Sen kom läkaren och kollade pulsen mm.
Han sa att det måste vara morfinen så jag fick ligga och ta det lungt och göra rörelser i sängen, efter lunch började jag må bättre och tvingade upp mej på en liten promonad men måde inte bra.
Bad maken att komma själv idag på besöktiden för ville inte att barnen skulle se mej, för dagen innan hade jag sett så pigg ut och mådde hyffsat, nu var det helt tvärtom.
Barnen var med mina föräldrar medans maken var hos mej, sen kom min gulliga kompis H och hälsade på mej med en stor bukett rosor!!
När sjuksystern kom in på kvällen och skulle räkna ut hur mycket jag hade fått i mej och sa att det ser ut som att du har fått i dej allt du behöver och om du forsätter så här och inget annat problem händer, så kanske du får åka hem imorgon.
Då började jag gråta och maken blev ju paff och säger men vad nu då??
Hon sa ju bara att du kanske få åka hem??
Ja men det är ju det som är så härligt säger jag!! mina känslor har åkt upp och ner på sjukan, ena stunden glad, nästa stund ledsen, nästa stund känner man sej så ensam.mm
Nästa morgon den 15 aug så vaknade jag tidigt och måde så bra!
var så hungrig första morgonen att vakna och vara hungrig, gick upp och frågade om jag fick ta yogurt och det fick jag..
Jag satt i mitt rum och åt, tror inte jag har känt mej så nöjd och lycklig av en yogurt, den smakade så gott och kände att nu kanske det blir bra och grät lite av lycka att livet är inte slut..
Man är i så obalans när man är på sjukhuset och kan inte styra känslorna.
sen kom sköterskan in och frågade om jag ville ducha och sätta på mej egna kläder och det ville jag.
När jag var klar så kom läkaren in medans jag drack the och han sa va häligt och se dej så pigg och på benen, blev lite orolig hur du var igår men det måste ha varit morfinen. Han frågade om allt kändes bra och om jag ville hem idag.
Åh vad jag blev glad att äntligen få åka hem och sa självklart vill jag hem!!
så jag skulle bli utskriven vid 12.30 men först skulle jag träffa dietisten och sjukgymnasten.
När alla möten och papper och alla recept på det jag ska äta resten av mitt liv var klart, så kom mamma och pappa.
Äntligen skulle jag få åka hem till barnen och maken!!
Jag låg på sjukan 12 aug till den 15 aug och har bara positivt upplevelser av st:görans sjukhus och deras personal!!!
Tack allihopa!!!
Dan innan op den 11 aug
vaknade tidigt idag är det inskrivning och det var nerös, fick inte dricka eller äta nåt.
Ifall de skulle behöva ta prover.
kl.8.00 var jag på st:göran och fick träffa en syster som tog blodprover och blodtryck.
Sen skulle vi ta ekg , hjälp va rädd jag var.
Har aldrig tagit ekg och var så nervös, tänkte nu säger dom att hjärtat är så dåligt så du får ingen op.
Systern var så tyst medans hon höll på och mer nervös var jag, tillslut så sa jag att jag är jätte nervös om det nu är så att hjärtat slår extra fort. oj förlåt sa hon jag är så förvånad!
jag har aldrig sett ett sånt bra ekg ljud när man är så över..... oj sa hon förlåt.. förstod att hon skulle säga överviktig men tänkte skit samma.. det är ok svarade jag och hon sa flera gånger helt otroligt att det var så fint och bra..
Jätte skönt tyckte jag, sen var det dax att stå på vågen phuu har gått ner 10 kg och det var bra för ju mer man har gått ner ju mer har levern krymt, det är då lättare för dom att komma åt magsäcken med alla instrumet de ska använda.
Sen var det in till narkos läkaren på ett samtal.
Efteråt till op syster och få en blodförtunade spruta och ta hem och ta ikväll kl.20.00 själv imagen.
Usch jag och sprutor är inte bästa vänner, fick även smärtstillande tablett och ta med alvedon.
sen var det bara vägen hem och packa det man skulle ha med sej till sjukhuset
Flytperioden
4 veckor innan op så skulle jag bara dricka näringsdryck 5 påsar om dan och vatten, the och kaffe utan mjölk.
Första veckan var hemsk kände att man höll på bli galen att bara dricka och inte äta nån mat!!
Kvällarna var hemsk, då kom söt suget och ibland så tuggade man tuggummi så man trodde att käkarna skulle hoppa ur led och på köpet så blev man ännu hungrigare!!
När jag började andra veckan så märkte jag att andedräkten började lukta hemsk och fick veta att det var kroppen som utsöndrade ut gifter ur kroppen..
Denna veckan var jätte jobbig tyckte att man blev lite knäpp med att tänka på allt gott mm...
Men tredje och fjärde veckan var lite lättare och då började jag jobba lite med mej sjäv och ta itu med mitt tänkande om mat och sockerberoendet.
Jag lärde mej saker om mej och kom på saker om mej, kom på mej själv varför jag har levt lite som jag har gjort och det har varit jätte bra och jätte jobbigt att erkänna för sej själv.
Tredje veckan så hade jag inget sug efter socker eller godsaker, utan mådde faktisk ganska hyfsat.
Totalt dessa 4 veckor har varit en berg och dalbana med känslor och humör som har åkt upp och ner.
Men trots att det har varit kämpigt så tillät jag mej aldrig att ångra op beslutet eller att börja tveka utan det kändes som jag satt och körde över mej och tillät inga andra tankar komma..
Berätta för familjen och vännerna
Att berätta för familjen det var jätte kul!!
Mina föräldrar stöttade mej och självklart var de oroliga också.
Min man var ett stort stöd..När vi pratade om op så sa han att han stöttade mej oavsett om jag gör op eller inte, för det var mitt beslut och det var jätte skönt.
Barnen ställde lite frågor och jag berättade ganska så enkelt för dom för ville inte skrämma dom, utan sa att detta är något mamma måste göra för att må bra och vill orka kunna leka, och göra saker med er som jag gör idag men en dag kommer jag kanske inte orka göra allt vi gör idag för att mamma blir tyngre.mm..
Då tyckte barnen det var bra för de vill att jag ska forsätta och vara som jag är och inte bli sämmre..
Mina närmaste 4 vänner bjöd jag hem en kväll och vi skulle äta ihop och jag skulle berätta för dom, konstigt nog var det ett av det svåraste jag har gjort, vet inte varför men blev skraj och skakis och tillslut så berättade jag, tror att det beror på att jag var tvungen och berätta hur jag igentligen mådde med min vikt.
Tror också att jag var lite rädd för att berätta detta och sen om jag på op dagen skulle bli så rädd och backa ur op så visste dom sanningen hur jag mådde, för jag har inte velat att nån skulle veta hur jag mådde vissa dagar ang vikt för jag själv ville inte riktigt erkänna hur det var.
Men dom tog det bra och vi pratade om detta och de gav mej sitt stöd och har stöttat mej på vägen.
Det har känns jätte skönt att veta att man har dom bakom sej.
sen har det varit lätt att berätta för dom jag har velat berätta för..
Jag ville inte berätta för alla jag kände innan op utan några har fått veta efteråt och de har tagit det bra, så jag har fått stöd av mina vänner, familjen...
Hur det hela började..
Jag har provat det mesta i att gå ner ivikt har gått flera gånger på viktväktarna, ätit xenical, gått hos en dietist, gått till en som mäter fettet på hela kroppen och därifrån beräknar vad man ska äta och hur mycket man ska äta mm..
Provat olika bantnigskurer, inget har hjälp nåt.
jo, jag har gått ner lite men tex jag har gått ner 3 kg men sen gått upp 6 igen och hållt på att bolla med upp och ner hela tiden..
Ifeb-07 så var jag hos min läkare som har försökt hjälpa mej med vikten under några år och vi började prata om gastric by pass op.
Jag kände att jag ville söka en remis och få träffa någon som kunde berätta mer om op och allt runt omkring.
Jag gick hem och läste allt jag kunde på internet.
Men sen kom brevet från op kön att jag tyvärr vägde lite för lite man var tvungen att ha bmi på 40 då och mitt bmi var då på 38.7.
Jag gick sönder då inombords och tyckte det var jätte jobbigt att få ett nej och då gav jag lite upp om mej själv och min kropp...
Struntade mer eller mindre vad jag åt och tyckte att det spelade ingen roll för jag skulle ändå inte gå ner i vikt mer än 5 kg och sen upp igen det dubbla för så har det varit i så många år..
Feb-08 så träffade jag min läkare igen och hon berättade att hon misstänker att jag har en gen som gör att jag har lättare att gå upp ivikt än att gå ner ivikt, vi pratade igen om att söka remis till op för att de hade sänkt bmi till 35 och att detta kan vara en möjlighet för mej att gå ner ivikt.
Jag tänkte ok jag gör ett nytt försök för jag måste ta tag idetta kan inte forsätta leva så som jag gör både för mej och mina barn..
vi skickade ut flera remiser till olika sjukhus samt kopia på remisen som hade skickat året innan..
I slutet av april fick jag ett brev av st:görans sjukhus, att jag var välkommen dit för att prata om en ev op.
Åh kan nog inte beskriva hur glad jag blev över att få träffa någon och få prata.
6 maj var mitt möte med en dr som skulle göra bedömningen, hon sa att det var hon som skulle besluta om jag kanske skulle få op eller få gå på överviktenheten.
Vi pratade en timme och jag fick berätta om allt om mej från barndomen till idag, hon var jätte bra som satt och lyssnade och ställde frågor som gjorde att jag fick berätta saker om mej som jag hade gömt långt inom mej och det var så skönt att få ut det.
När vi var klara så frågade hon mej om jag forfarande var intresserad av op, nu när hon hade berättat om hur det går till och hur livet efteråt kan se ut och vilka komplikationer som kan komma efter op.
Jag sa att jag forfarande var intresserad för det känns som om detta är min enda chans.
Då kom svaret!! Ja du får op. jag kontaktar mitt team och va lycklig jag var!!
Det var som en sten som ramlat av mej!
Den 28 maj fick jag träffa kirurgen som skulle gå igenom op med mej och jag fick åter igen berätta om mej.
Han sa att det var självklart att jag skulle få op, med tanke på att mitt bmi var då 40.8.
Han frågade om jag kunnde vänta lite så skulle han ta reda på hur lång kön är, när han var klar med telefonsamtalet så frågade han om jag tyckte att 12 aug låter bra?
JA!! svarade jag och blev så förvånad att det gick så fort!!!!
Så fick jag gå till op syster som skulle gå igenom alla papper med mej och sen träffa dietisten som berättade vad jag skulle dricka i 4 veckor innan op.
Fick även information vad man får dricka och äta efter op fick en "bibel" där all information stod om kosten efter op mm..
Vem är glittersmulis?
Hej!!!
Maria heter jag och bor med mina två barn och min man..
Jag har gått igenom en gastric by pass op.
Här i bloggen tänkte jag skriva lite om op, vardagen, familjen, kanske till och med min hörselskadad.
Tror det blir lite gott och blandat..
Få se hur detta kommer att gå =)
Tänkte prova och se hur det är att skriva en blogg...